Bilden i mitt huvud och verkligheten.... Båda har engång vart jag.....
var på kryssning i helgen, riktigt läcker var jag med krullat hår,
kort jeanskjol, stövlar, strumpbyxor och ett riktigt piffigt linne.
Blev själv lite förvånad när jag såg korten på mig själv
hur fin jag faktist var.
Men varför hänger inte huvudet med?
Jag såg inte att folk tittade på mig, eller de tittade såklart förut med
men för att man var så fet. Antingen tittade de för det,
eller så syntes man inte alls.
Var man ute på krogen då med någon tjejkompis,
så var det bara hon som syntes, menar vem såg mig då?
Daniel såklart såg mig senare =)
Men i allafall, när jag ska säga vad jag väger så säger min hjärna att jag väger 10kg mer än vad jag gör på riktigt varjegång, skriver jag det på pappret är det samma av bara farten, min hjärna har missat 10kg jag tappat?
Var på intro idag, lite nervös, ville klä mig rätt o så m.m automatiskt tänkte huvudet granskande vad de skulle säga om mig osv...
Varför ser inte man inte i tankarna samma sak som man gör med ögonen på kort man tar?
Ofta när jag klätt "upp" mig senaste tiden så har daniel fått fotat mig, för på så sätt så ser jag ju den rätta bilden.
Fortfarande kan jag bli jätteosäker ibland för vad folk ska säga, men FAN jag börjar bli en böna!!
Från Fula ankungen till en vacker prinsessa, Det är jag......
2 kommentarer:
Du har alltid varit fin, det tycker jag iaf. Du är alltid samma sanna för mig och du är fin på insidan och det lyser ut!!!
Vad var det för intro förresten??
Krammmmm
Skicka en kommentar