Känner mig lite tom...

På något vis, kan inte riktigt förklara varför.
Sitter på timjobbet, och tråkar... längtar hem,
har ont i munnen...

Har ni någongång funderat på att man har människor i sitt liv för korta perioder,
alltså man går på gymnasiet hänger med några kompisar där,
men sen när man slutar så slutar man hänga med dem oxå...
På mellan,högstadiet hängde jag en del med en tjej som hette Maria,
hon mådde riktigt kass och lät det gå ut över mig...
I helgen gjorde jag upp med gamla demoner från hockeytiden,
som hon utsatte mig för och gick på en hockeymatch,
hade inte vart på nån dammatch sen den dagen för säkert 7-8år sedan
när jag slutade, mamma mutade mig för att jag skulle gå dit de sista gångerna....
I allafall när vi var där jag o danne så gick hon förbi mig,
jag hälsade och hon låtsades bara inte se mig....

På gymnasiet var vi fyra tjejjer som umgicks rätt så mycket,
jag, silvia, hanna och ullrika...
Silvia och jag tappade väll kontakten någongång när jag blev sambo skulle jag tro,
men det känns som om det blev ännu mindre kontakt efter att jag opererades,
men kanske bara som det känns.
Smsar henne ibland frågar om hon vill simma eller nått,
men hon känns inte så intresserad.
Ullrika försvann på gymnasietiden, men så leta nån av oss på den andra,´
hon var med oss på fest sist, men sen vart det tyst igen...
Jag var tillsammans med en i 5år förut, nu när vi ses på stan (har sett han 2 gånger på 4år eller vad det kan vara nu) så är vi bara "luft" för varandra....
Det är konstigt tycker jag, hur männsikor är del av ens liv för en period, för att sedan vara som om de aldrig ens kännt en..
Har ni aldrig tänkt på sånt?

Som tur är har jag nya vänner nu,
som jag inte tror kommer bli "bara luft" i framtiden,
i allafall hoppas jag inte att det blir så...
Henkee är en godvän som jag kännt sen jag gick på lekis,
vi har hoppat in och ut ur varandras liv,
men finns endå kvar där hela tiden...

Perry, är en ganska så ny vän,
tror vi kännt varandra i ungefär 2 år...
Vi har delat en del tankar med varandra...

Åh Lina, jag saknar lina massor här i västerås,
blir nästan lite ledsen när jag skriver det...
=(
Hon är den enda vännen som vart "normal" ha ha,
tolka det hur ni vill... Hon är en av mina bästa vänner,
fast vi ses så jättesällan nu för tiden... Ucch...
Jag saknar dig massor lina :(

Sen är det såklart Daniel,
min trygghet, min man, min framtid,
mina barns pappa kanske...
Älskar dig....

Tror jag hitta vad "jag känner mig lite tom" någonstans kom ifrån,
jag saknar "tjejsakerna" med Lina... Massa massa mycket... Åh.....

*torkar en tår*