IDag för ett år sedan låg jag i sängen på uppsala sjukhus, det var dags för en av de största förändringarna i mitt liv, jag opererade om min mage, aldrig mer kommer jag kunna äta som er andra som inte är opererade, alltid kommer jag behöva minnas att äta rätt och ordentligt m.m... men det är värt allt besvär. I början var jag ledsen ganska så mycket, mådde dåligt, låg böjd över toalettstolen m,m
Men nu går nästan allt bra, för en månad sen var jag hos dietisten bad om hjälp för jag åt fel och mitt humör åkte bergodal bana, det resulterade i att jag tappade ca 3kg på en månad, vågen står på lite mera när jag jobbat natt, men när jag jobbat dag så är det mellan 3-4kg ner sen jag var hos henne. Samt att mitt humör är mycket snällare =) Eller vad säger du Daniel =)
Den 30sep-07 kom Daniel til mig på morgonen, jag var lite ledsen i ögat och han kom och tröstade lite.. sen kom mamma och hämtade mig, vi åkte och hämtade pappa på auktionshallen, sen bar det av emot uppsala.. Tyvärr så missade jag Emils 2års kalas... I allafall vart jag inskriven och fick en säng, dock inte närmast fönstret där skulle en som min bror sa "fet ryska" ligga, hon gjorde samma operation som mig, men var ett mega tråkigt sällskap.... Jag opererades på morgonen den 1okt, jag var först ut. Tror att jag var ganska så lugn inför operationen, efter operationen på uppvaket så väntade jag länge på att mamma min skulle komma, av henne fick jag ett fint pilgrimssmycke när hon kom. Jag var så pass pigg på uppvaket och pratade om att jag var ful i håret eller nått så jag fick åka upp till avdelningen tidigare.
Morfin är fina grejjer ska ni veta =)
Utdrag ur dagboken jag hade med mig till sjukhuset:
Blev väckt kl 6.10 med en kopp tabletter, mest alvedon tror jag att det var det andra vet jag inte. Vart in och bajsat två gånger =) Den feta ryskan är lite knäpp. med en timme kvar till operation tar hon för andra gången upp att jag som är så ung, varför jag inte har testat andra metoder. Finns ju saker som fettsugning tex.
----------------------------------------------------
----------------------------------------------------
(Efter operationen)
Minns det gjorde ont när jag skulle sövas, han tryckte andnings mojjängen så hårt emot munnen, sen berättade han aldrig att jag skulle somna vad jag minns. Vet inte när jag kom till uppvaket. Har för mig att jag har mått illa en sväng och att de gav mig något emot det. Vid 18 tiden stod jag upp för första gången. I början gick det bra fick luta mig emot Ivan.
---------------------------------------------------
Tror jag började fråga efter min mamma vid 14 tiden, efter två samtal till avdelningen kom hon vid 19tiden, hon hade med sig en schampoo flaska och ett fint halsband.
Idag ska vi fira min ettårsdag med restaurang, vittvin o räkor =)
onsdag 1 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad fort tiden går... Carola
Skicka en kommentar