Du o jag tillsammans...

Ibland blir jag lite skraj, gör lite revlolt, men tillsammans klarar vi oss igenom mina upp o nedgångar.. Du har stått vid min sida nu i snart 10månader. Du har sett mig gråta för jag vart rädd, du har hört mig drogad av morfin efter operation, du har tröstat mig när jag gråtit för det har vart svårt att äta. Du har tröstat mig livet känns så tung efter operationen för att jag har haft svårt att äta så ofta som jag ska, vilket gör att jag inte gått ner lika snabbt som "alla andra" emellanåt. Du fanns där när jag fick veta att jag inte skulle få fortsätta på mitt jobb, du tröstade och sa att vi skulle klara det tillsammans. Du lekte assistent hos tandläkaren och pushade mig till 110% och såg mig vrida mig i smärta, du tröstade åter när chocken blev för stor och jag inte kunde genomföra lagningen. Det finns så många exempel på när du ställt upp för mig. Att bli sambo är ibland skrämmande, att göra plats för något till i min "inrutade" vardag, men vi tar det lite i taget. För jag vet att jag vill ha den framtid vi har pratat om.. Vi "skyndar" långsamt mitt i allt..

Tack för att du är en del av mitt liv...

Puss Kram