Tonårsrevolt vid 25års ålder....

Visst älskar jag min mamma massor, och min pappa med. Men är så besvikna på dem båda. Jag har låtit min mamma haft mycket insyn i mitt liv, nog lite för mycket och det börjar bli dags att stå på egna ben. Vilket jag borde ha gjort för länge sen. Min mamma är en mycket bra och stark och duktig kvinna. Dessa egenskaper äger även jag, självklart då jag är min mammas dotter... Men från och med nu, vill jag oxå känna mig så pass vuxen som jag faktist är, vuxen nog att ta mina egna beslut kring mitt eget liv...