Till Danne...

Vi träffades liksom på chans

På nåt sätt ramla vi in i varann

Och tänk att något som jag alltid trott

Skulle vara så svårt kunde vara så lätt

Vi träffades liksom på chans

Två katter i skydd ifrån regnet nånstans

Och aldrig har kärlek drabbat mig så

Och jag vetJag är hopplöst svår ibland

Men aldrig aldrig att jag

Tänker låta något ont

Hända dig, jag håller dig hårt

Tätt intill mig genom regn och blåst ochAlltid, alltid att jag

Kommer vaka över dig

Igenom mörkret jag leder dig

Jag finns i varje steg du tar

Du behöver aldrig mer vara räddingen ser och ingen vet

hur du lyser och hur du fångarupp min skugga när jag är svag

åh nu jag älskar att vakna

upp bland dina blonda lockaroch aldrig aldrig att jag

tänker låta något onthända dig jag håller dig hårt

tätt intill mig genom regn och blåst

och alltid alltid att jagkommer vaka över dig
genom mörkret jag leder dig

jag finns i varje steg du tar

så du behöver aldrig mer vara räddoch alltid alltid att jag

kommer vaka över diggenom mörkret jag leder dig

jag finns i varje steg du tarså du behöver aldrig mer vara rädd