Livet är hårt och för stunden orättvist....

Jag och Bamse bjuder på lite av våra privata tuttbilder dagen till ära...=)

Varför är livet så orättvist på ett sätt? =(

Jag dög inte till att jobba på mitt jobb, men ingen förvarnade mig att jag inte passade i deras ögon. De var oerhört falska på ett sätt. Alla ska enligt chefen ha pratat med honom om mig i samtal, han som sa att han inte pratade om personer som inte var närvarande. Han kallade mig konflikträdd men vågade själv inte i telefon berätta vad samtalet skulle handla om. Snacka om att det var han som flydde från konflikten då...

Idag är jag mest bitter men samtidigt foccuserad, jag har två veckor varav 5 pass kvar på mitt jobb, ska gå dit och le och låtsas att allt är bra.. Till vilken nytta kan man fråga sig. Men visst jag kan visa mig stark och bita ihop, men varför? Ingen från mitt jobb har smsat under dessa dagar, man tycker någon hade kunnat offra några kronor på att skriva att de hört vad som helst. De är verkligen kassa kollegor.. Falska jävlar skulle man kunna säga...

Han tog inte bara ifrån mig jobbet, han tog ifrån mig tryggheten av en inkomst, han förstörde mina och daniels semesterplaner osv... Allt för att han och jag hade svårt att komunicera? Pga att han var som han var, han har jobbat på bauhouse tidigare, vad vet han om människor kan man fråga sig? Människor är inte direkt som muttrar...

På ett sätt har jag fått possitiva saker ut av detta, min operation skulle ha kostat mig 120 000kr om jag valt att göra den privat, på detta sätt fick jag även sjukskrivningen betalad... man måste ju se de små possitiva sakerna i allt eller hur?

Jag och Daniel hade gemensamma planer för 25april-7maj, och jag ska försöka se till att de inte tar dem oxå ifrån oss, mitt mål är att vi ska komma iväg på våran resa som vi planerat och drömt om de senaste månaderna, om jag så ska leva på vatten och bröd =) (har inte ens knäckebröd eller vanligtbröd hemma så får leva på vatten då tills jag handlar)

Kram Sanna