Det känns som om jag inte duger,
som om saker jag gör bara suger.
Helt plötsligt står jag och faller,
på livet krokiga resa.
Kan ingen mig vägen visa?
Hur ska man göra för att aldrig fela?
Jag hade ju allt och nu har jag inget?
Glöm bara inte bort att jag har ju en kärlek
som inte försvinner...
Jag har ju fortfarande samma drömmar
nu som då.
Bara att de tar lite längre tid,
att dem igen nå.
Jag är så pass ung,
att jag på livets resa ännu färdas.
Jag fixar och donar och snart är jag där.
Ett nytt jobb och en ny karriär..
Så ska ni alla få se,
att Sanna kan hon me'.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Klart du kan gumman!! Och kom ihåg du har fortfaradne inte förlorat en anställning (= fått sparken)
Livets resa färdas ibland rakt på, men ibland blir man tvungen att ta "omvägar" för att ut med resans gång få fler erfarenheter som hör livet till. I och med dessa "omvägar" blir man starkare som människa, får större förståelse för livet självt, och hur kul skulle det egentligen vara om det alltid bara gick rakt på utan ny influenser som påverkar o stärker oss?? Tillsammmans går vår resa nu inte rakt på utan vi håller på att stärka oss i vår tilltro till varandra, våra band blir allt starkare och vi blir mer erfarna...oj va jag svävar ut och efterswom jag inte tänkt fria här o nu räcker davslutar jag med att jag älskar dig Sanna!!!
Du ska inte låta en idiotchef knäcka dig. Såna finns det gott om inom vårat yrkesområde... Du kommer stöta på fler så använde skinnet du har på näsan och hitta en arbetsplats där dom värdesätter din utbildning och kompetens istället.
Vet att det känns tufft, fick ju själv inte förlängt för att jag varit sjukskriven i två månader efter att ha blivit misshandlad på jobbet två ggr inom en månad... Det var för mycket sjukskrivning då... Yeah Right. Jag var gravid och då ville dom inte ha mig... Så skit i cheferna med psykopatdrag och va snäll mot dig själv istället.
Klart du kan, du har bara haft otur!
Skicka en kommentar